Bakom rubrikerna

Frankrike: Ännu en landsomfattande strejkdag

2006-04-04T22:27:00.000+02:00

[Senast uppdaterad kl 02.25]

Även denna tisdag har stora delar av Frankrike lamslagits av omfattande strejker. Uppslutningen till dagens demonstrationer överträffade ännu en gång sig själv med så många som 3 miljoner på gatorna.

Enligt myndigheterna berörde strejken 20 % av den offentliga sektorn, inte minst tåg-, tunnelbane- och flygtrafiken samt posten. Samtidigt visar en ny opinionsmätning att 45 % av fransmännen nu anser att premiärminister Villepin bör avgå.

Siffror från dagens demonstrationer (siffrorna från förra tisdagen inom parentes):

Angers: 15 000 - 17 000 (4 000 - 20 000)
Bar-le-Duc: 500 – 900
Bayonne: 8 000 - 13 000 (6 500 - 11 000)
Bordeaux: 45 000 - 120 000 (31 000 - 100 000)
Brest: 13 000 - 30 000 (16 000 - 27 000)

Caen: 17 000 - 40 000 (18 000 - 30 000)
Cherbourg: 9 000 - 12 000 (7 000 - 10 000)
Clermont Ferrand: 13 500 - 50 000 (15 000 - 50 000)
Dijon: 12 000 - 15 000 (10 000 - 12 000)
Epinal: 3 500 - 6 000
Foix: 4 000 - 8 000
Grenoble: 28 000 - 60 000 (26 000 - 60 000)
Lannion: 7 000 - 8 000 (7 000)
Le Havre: 10 000 - 25 000 (11 000 - 25 000)
Le Mans: 10 000 - 35 000 (10 000 - 30 000)
Lille: 16 000 - 45 000 (25 000 - 80 000)
Limoges: 10 500 - 31 000 (11 500 - 35 000)
Lorient: 11 500 - 28 000 (10 000 - 25 000)
Lyon: 15 000 - 45 000 (17 000 - 40 000)
Marseille: 35 000 - 250 000 (28 000 - 250 000)
Metz: 8 000 (10 000 - 20 000)
Montpellier: 21 000 - 45 000 (23 000 - 45 000)
Nancy: 26 000 - 52 000 (23 000 - 45 000)
Nantes: 52 000 - 75 000 (42 000 - 70 000)
Nice: 9 500 - 25 000
Orléans: 8 000 - 20 000 (7 000 - 12 000)
Paris: 700 000 (700 000)
Pau: 13 500 - 40 000 (19 500 - 35 000)
Perpignan: 8 000 - 20 000 (10 000 - 18 000)
Poitiers: 8 000 - 25 000 (10 000 - 25 000)
Quimper: 8 000 - 20 000
Reims: 5 000 - 16 000 (6 000 - 13 000)
Rennes: 21 000 - 50 000 (30 000 - 50 000)
Roanne: 10 000 - 30 000 (9 000 - 20 000)
Rouen: 15 000 - 40 000 (18 000 - 40 000)
Saint Brieuc: 11 400 - 30 000 (12 000 - 30 000)
Saint Denis in Reunion: 2 000 - 6 000 (2 000 - 4 000)
Saint Pierre in Reunion: 2 500 - 6 000
Saint-Lo: 1 600 - 2 700 (3 500)
Strasbourg: 7 000 - 20 000 (8 500 - 15 000)
Toulouse: 35 000 - 90 000 (36 000 - 80 000)
Tours: 10 000 - 20 000 (10 000 - 15 000)
Vannes: 5 800 - 11 000 (5 000 - 12 000)
Verdun: 700 - 900

En översiktlig karta över demonstrationernas omfattning finns på tidningen Le Monde.

Annat från dagens protester:

Det rapporteras om sammanstötningar i Paris, Grenoble, Lille, Nantes, Angers, St Brieuc and Lorient. I Angers har upp till så många som tusen unga utkämpat rörliga gatustrider med kravallpolis (CRS).

Vägblockader har genomförts i Rennes, Laval och Saint Brieuc. I Saint Brieuc, där flera hundra skolelever blockerade vägar, utväxlades stenar mot polisens tårgasgranater. De protesterande ungdomarna tog sig sedan vidare till tågstationen.

Tågstationen har ockuperats i Dijon och i Lorient. I Lorient bemöttes de 300 ockupanterna med tårgas.

I den lilla staden Belley demonstrerade 1000 personer, varav 250 studenter. Demonstrationen blockerade en rondell för att sedan gå vidare till stadshuset som ockuperades av studenterna.

I Rennes har kravallpolis angripit demonstranter som försökt att ta sig till regeringspartiet UMP:s lokala kontor.

Ungdomar satte eld på barrikader i Rennes

Källa: Libcom

Chirac godkänner CPE - ny storstrejk på tisdag

2006-04-01T02:16:00.000+02:00

President Jacques Chirac höll på fredag kväll ett nio minuter långt tal till nationen där han deklarerade att han kommer att godkänna CPE, men med två modifikationer. Dels ska provperioden sänkas från två år till ett och dels måste arbetsgivaren lämna en motivering om en CPE-anställd ska avskedas.

Som ett omedelbart svar på presidentens kontroversiella beslut insisterade fackföreningarna på en ny strejk- och protestdag tisdagen den 4 april.

Samtidigt samlades hundratals unga demonstranter spontant vid Place de la Bastille. De blockerade trafiken och ropade ”Fängsla Chirac, avgå Villepin!”. Folksamlingen fortsatte förbi Louvren, Place de la Concorde osv och antalet deltagare växte under vägen till uppåt så många som 10 000, men demonstrationen hindrades av kravallpolis (CRS) innan den nådde fram till inrikesministeriet där Chirac och Villepin har sina kontor.

Spontan folksamling vid Place de la Bastille

Andra nyheter om utvecklingen sedan i tisdags:

Enligt en ny undersökning som publicerades i onsdags av opinionsmätningsinstitutet CSA har motståndet mot CPE vuxit ytterligare. 83 % av fransmännen är nu för att lagen ska dras tillbaka.

Under veckan har studenterna och de protesterande diversifierat sina kampmetoder. Framförallt har skolockupationerna kompletterats med en stor mängd blockader av vägar, rondeller och tågstationer.

Fredagens blockad av Gare du Lyon i Paris

Källa: Libcom

"Det här är bara början" - Demonstration i Stockholm

2006-03-31T14:53:00.000+02:00

På tisdagskvällen genomfördes en demonstration i Stockholm till stöd för de franska protesterna. 500 deltagare samlades bakom parollen "Det här är bara början" .

Demonstrationen var också en protest mot Centerpartiets lagförslag som är identiskt med det franska CPE, Contrat Première Embauche. Det vill säga en lag som innebär att anställningsskyddet för unga under 26 år slopas. Ungdomsarbetslösheten används på så sätt som en förevändning för att göra anställningarna osäkra för alla unga. Under två års tid ska man kunna sägas upp med omedelbar verkan och utan motivering.

Demonstrationen anordnades av Förenade Arbetare, en del av den internationella arbetarrörelsen och Osynliga partiet ( ). Man samlades på Sergels torg för att gå till den franska ambassaden. Samlingen på Sergels Torg inleddes med musik. Ett tal hölls av Petter från SFP, Stockholms Förenade Pendlare.

- Vi är under angrepp, borgerligheten har tagit av sig masken och säger rakt ut att det inte räcker med de största bolagsvinsterna på överskådlig tid, eller att de rikaste 10 % är rikare än någonsin förr. De säger att vi ska få det ännu jävligare. De tror att de ska komma undan med det. De tror att det ska bli enkelt.

Osynliga partiets logga

Efter det begav sig demonstrationen mot den franska ambassaden och skanderade slagorden "På gatorna i Frankrike, det här är bara början. På gatorna i Sverige, det här är bara början" och "Petar ni på LAS, går Stureplan i kras". På en banderoll stod ”Osäkrade arbetare i rörelse”, på en annan ”Soyons cruel”.

Ett tjugotal meter från Frankrikes ambassad stormade polis till häst fram och demonstrationen fick tvärstanna. Ett stöduttalande till de franska och engelska strejkerna hölls av Magnus från Stockholms LS av SAC, Syndikalisterna. Han uppmanade till motstånd och organisering för arbetarnas intressen, till skillnad från politikernas och kapitalägarnas i form av hur det ska underlättas för företagen.

Men demonstrationen upplöstes nu inte som planerat, utan gick spontant vidare till Gamla Stan och Centerpartiets lokaler där rutorna krossades innan demonstrationen avslutades och upplöstes vid Södermalms torg. Även bankfönster och fönster på riksdagshuset ska ha slagits sönder under vägen.

På Indymedia finns filmen Frankrike kommer till Sverige samt tre kortare filmklipp: Film 1, Film 2, Film 3.

Även i Köpenhamn samlades under tisdagen 200 personer utanför den franska ambassaden för att visa sitt stöd till protesterna. Under natten till tisdagen genomfördes dessutom en solidaritetsaktion i Göteborg. Slagord sprayades på det franska konsulatet och Centerpartiets kontor, där även fönsterrutor krossades.

Frankrike: Sammandrabbningar och blockader

2006-03-28T16:20:00.000+02:00

En polis ska enligt den franska statstelevisionen tf1 ha skadats allvarligt av en kastad flaska vid demonstrationen i Paris.

Polisen har utrymt Place du Capitole i Toulouse, nio arresterade.

Demonstranter har drabbat samman med kravallpolis i Paris, Toulouse, Lille, Grenoble, Brest, Vannes och Rennes. I Paris har det under dagen gripits hundratals personer.

Oroligheter på Place de la Republique i Paris. Civilklädda poliserpatruller har gripit demonstranter och kravallpoliser gjort chocker. Vi 18-tiden var torget i det närmaste tomt på folk och regnet öste ner. Vissa mindre sammandrabbningar skedde dock fortfarande då några tusen demonstranter dröjde sig kvar och kretsade kring torget.

27 personer har arresterats vid en demonstration i Parisförorten Val de Marne.

Le Figaro rapporterar om sammanstötningar i Rouen.

Strejkvakter har setts jaga bort ett gäng som försökte råna deltagare i Parisdemonstrationen när den kom fram till Place de la Republique.

Strax innan kl 14 inkom de första rapporterna om oroligheter i Paris. Ett hundratal "casseurs" har tagit sig in på en stormarknad i 13:e arrondissemanget. Kravaller har förekommit i Savigny sur Orge i L’Essonne i södra Paris, rapporterar Le Figaro.

I slutet av demonstrationen i Grenoble rapporteras det om konfrontationer med polis.

Hundratals demonstranter blockerar infarten till Mont-Saint-Michel i Brittany.

Tågstationen i Rennes har intagits av demonstranter. Ett hundratal protesterande hindrar tre tåg från att avgå.

Källa: Libcom

Frankrike: Största demonstrationerna hittills

2006-03-28T15:19:00.000+02:00

Dagens demonstrationer är de hittills största under de tio veckor som protesterna mot CPE (lagen om osäkra anställningar) har pågått. De siffror på antalet demonstranter som har rapporterats (med bl a 700 000 på gatorna i Paris) landar enligt fackföreningarna på så många som 2 680 000.

Le Monde har publicerat en karta som ger en bra överblick över demonstrationernas omfattning och utveckling över tid.

Parollerna i Bordeaux kanske kan ses som representativa för dagens massprotester: "Retraite du CPE" (Dra tillbaka CPE) samt "Chirac, Villepin, Sarkozy – votre period de essaie est finie" (Chirac, Villepin, Sarkozy – er provanställning är slut).

Foton från dagens demonstrationer: Libération, Libérations fotoblogg, Libcom, BBC

Hittills rapporterade siffror på antalet demonstranter

Alençon: 3 000 - 5 000
Anger: 4 000 - 20 000
Argentan: 1 000
Avranches: 600 (av 9 000 invånare)
Bayonne: 6 500 - 11 000
Blois: 4 000 - 6 000
Bordeaux: 31 000 - 100 000
Boulogne-sur-Mer: 5 000 - 7 500
Brest: 16 000 - 27 000
Caen: 18 000 - 30 000
Calais: 1 650 - 6 000
Cherbourg: 7 000 - 10 000
Cholet: 4 000
Clermont-Ferrand: 15 000 - 50 000
Coutances: 1 500
Dijon: 10 000 - 12 000
Granville: 500
Grenoble: 26 000 - 60 000
Lannion: 7 000
La Roche-sur-yon: 8 000
Laval: 6 000
Le Havre: 11 000 - 25 000
Le Mans: 10 000 - 30 000
Le Puy: 10 000 - 15 000
Lille: 25 000 - 80 000
Limoges: 11 500 - 35 000
Lorient: 10 000 - 25 000
Lyon: 17 000 - 40 000
Marseille: 28 000 - 250 000
Metz: 10 000 - 20 000
Millau: 300 - 500
Mont de Marsan: 10 000
Montpellier: 23 000 - 45 000
Morlaix: 5 000
Nancy: 23 000 - 45 000
Nantes: 42 000 - 70 000
Orléans: 7 000 - 12 000
Paris: 700 000
Pau: 19 500 - 35 000
Perpignan: 10 000 - 18 000
Poitiers: 10 000 - 25 000
Reims: 6 000 - 13 000
Rennes: 30 000 - 50 000
Roanne: 9 000 - 20 000
Rouen: 18 000 - 40 000
Saint Brieuc: 12 000 - 30 000
Saint-Denis in Reunion: 2 000 - 4 000
Saint Etienne: 9 000 - 30 000
Saint Nazaire: 15 000+
Saint-Lo: 3 500
Strasbourg: 8 500 - 15 000
Tarbes: 8 000 - 16 000
Toulouse: 36 000 - 80 000
Tours: 10 000 - 15 000
Troyes: 2 800 - 2 900
Vannes: 5 000 - 12 000

Något om storstrejkens omfattning

Eiffeltornet stängdes och tidningen Le Monde kom idag inte ut i någon pappersutgåva.

13 % av arbetarna på GDF (Gas de France) strejkar och 12 % på EDF (Electricite de France).

Endast hälften av bussarna i Bordeaux är i trafik. Detsamma gäller Lyon. Endast en buss av fem rullar i Clermont Ferrand.

Åtta av nio av Air Frances flygavgångar mellan Toulouse och Paris är inställda. Stora förseningar vid flygplatserna Orly och Roissy med 150 flighter inställda.

Hälften av TGV:s reguljära tågavgångar är inställda. Endast vart tredje tåg rullar i Provence-Alpes-Côte d’Azur-provinsen. Bara ett TGV-tåg av tre går mellan Rennes och Lyon eller Marseilles och ett av fyra mellan Rennes och Lille. Hälften av alla TGV-avgångar mellan Paris och Rennes är inställda. Endast ett av fyra tåg går mellan Paris och Brest och ett av tre mellan Paris och Quimper.

Shower har ställts in vid Chaillots Nationalteater och vid Parisoperan.

28 % av SNCF:s järnvägsanställda strejkar, liksom 43 % av lärarna.

Källa: Libcom

Frankrike: Nyheter inför dagens storstrejk

2006-03-28T14:14:00.000+02:00

Omkring 1000 av Frankrikes 4300 gymnasieskolor är nu berörda av protesterna enligt elevfacket FIDL. Studentfacket UNEF meddelar i sin tur att ”störningar” förekommer på 69 av 84 universitet. Med ”störningar” menas fullständiga ockupationer av campus, blockader, strejker, delvisa ockupationer eller att campus stängts med hänvisning till säkerhetsskäl, som vid Sorbonne i Paris.

Detalj från en blockerad skola

Under en elevdemonstration igår vid Paul-Eluard-gymnasiet i Saint Denis satte ett hundratal elever eld på två bilar och slog sönder många fler. Saint-Denis ligger i nordvästra Paris där förortsupproren startade i slutet av oktober.

Ett av många exempel på gymnasieelevernas kampformer är den blockad av en bro som 300 gymnasieelever igår eftermiddag genomförde i den medeltida staden Hennebont med 13 000 invånare.

Studentorganisationerna planerar blockader av tågstationer och huvudvägar på torsdag. Delegatmötet i söndags ställde krav på regeringens avgång och deklarerade en generalstrejk den 4 april.

Den franska dagspressen talar om denna vecka som ”ödesdiger” (Le Figaro), en ”högrisk-vecka för Villepin” (La Tribune, finanstidning), veckan då ”allt kan förändras” (Le Parisien) och talar om att storstrejken och massprotesterna idag markerar en ”svart tisdag” (Les Echos, finanstidning).

Källa: Libcom

Kommuniké #4 från Sorbonnes ockupationskommitté i exil

2006-03-26T22:00:00.000+02:00

Måndag 20 mars 2006

Sorbonnes universitet med dess air av tidlöshet. Fullt av oförverkligad historia. Ett igenfruset träsk genomkorsat av marmorkorridorer. ”Där det inte finns någon sol måste det nya växa fram under isen.” Så för tio dagar sedan började isen att smälta, denna enda kväll av alla under flera århundraden. Ett flammande bål av bord och slutuppsatser: en flamma högre än varje människa i hjärtat av allt det inrutade, mitt i det ceremoniellas ramar. Inget mer mumlande i föreläsningssalar eller korridorer, inga fler diskurser. Bara sammankomster för att finna en struktur. Det börjar. Projektiler, skrik, brandsläckare, stolar och stegar mot poliserna. Ett monster vaknar till liv.

Sorbonne ockuperat

Myndigheterna är imbecilla. De rusar runt. Genom att kasta ut oss tror de att de kan krossa den explosiva signal som uppstått här. Dårar. Dårar vars tänkande är lika trubbigt som ljudet av en dator mot hjälmen på en kravallpolis. Genom att tvinga ut oss i exil har de breddat vårt aktionsfält. De kommer att serveras en rättvis dessert för att ha tagit ifrån oss Sorbonne, gjort oss rotlösa. I denna stund när vi skriver detta tillhör Sorbonne inte längre studenterna. Det tillhör alla de som, med ord eller cocktails, har för avsikt att försvara det.

I exilen har vi begrundat läget för rörelsen.

Omvärdering #1: Vi slåss mot en lag som antagits av ett majoritetsbeslut framröstat av ett legitimt parlament. Vår blotta existens bevisar att den demokratiska majoritetsprincipen måste ifrågasättas. Den bevisar att myten om generalförsamlingens suveränitet kan användas på ett orättfärdigt sätt. Det är en del av vår kamp att så mycket som möjligt begränsa majoritetsröstandets tyranni. Allt det utrymme som ges till generalförsamlingarna paralyserar oss och tjänar endast som ett sätt att på papperet ge legitimitet åt ett gäng wannabe-byråkrater. Församlingarna neutraliserar alla initiativ genom en skådespelsmässig uppdelning mellan ord och handling. När väl beslutet har tagits om att vi ska strejka tills lagen dras tillbaka till förmån för lika möjligheter, bör generalförsamlingarna bli platser för ständigt pågående debatt, ett utrymme för att dela med sig av erfarenheter, idéer och begär. En plats där vi konstituerar vår styrka. Inte en scen för småaktiga maktkamper eller intrigerande för att försöka förhala beslutet.

1000 poliser stormar Sorbonne

Omvärdering #2: Fackföreningsbyråkraterna, även om de fortsätter med sina rutinmässiga manipulationer, är ändå inte ett lika allvarligt hinder för den verkliga rörelsen som den reflexmässiga pacifismen som sprids ibland oss. Under natten när Sorbonne utrymdes hade vissa av studenterna ingen aning om vad de gjorde där eller vad de skulle kunna göra, endast vad de borde göra. De irrade omkring helt uppfyllda av rädsla för friheten som erbjöds men som visade sig omöjlig att greppa eftersom den inte var önskad. En vecka senare, efter flera ockupationer och konfrontationer med polisen, har deras intalade oförmåga till slut övergått till en smak för direkt aktion utan skuldkänslor. Pacifismen avslöjade sig till sist för vad den aldrig upphört att vara: en godartad existentiell patologi.

Sorbonne avspärrat

Omvärdering #3: Kampen tillhör dem som kämpar, inte dem som vill kontrollera den.

Omvärdering #4: Den konstanta rörligheten, cirkulationen av allting, är en paradoxal förutsättning för det kapitalistiska maskineriet. Att avbryta denna funktion är en förutsättning för systemets kollaps. Genom blockaderna slåss vi för att totalt frysa den situation de vill påtvinga oss.

Omvärdering #5: Vi åberopar arvet från -68, det är riktigt, men det vi refererar till är inte vad som faktiskt skedde då enligt folksägen (det ockuperade Sorbonne, barrikaderna i Quarter Latin). Det vi refererar till är vad som inte skedde -68, det revolutionära utbrott som aldrig blev av. Genom att tilldela oss en roll från det förgångna önskar vissa att avskilja oss från den rådande situationen så att vi ska tappa den strategiska förståelsen för nuet. Genom att behandla -68 som en simpel studentrörelse vill de ogiltigförklara det fortfarande närvarande hotet från vad -68 skulle kunna komma att bli, en vild generalstrejk, ett utbrott av en människornas strejk.

Omvärdering #6: Idén om att varje dag i demokratiska former debattera med dem som är mot en fortsättning på strejken om dess ständiga förnyelse är absurd. Strejken har aldrig varit en demokratisk praktik utan ett politiskt fullbordat faktum, en omedelbar expropriering, ett maktförhållande. Ingen har någonsin röstat om införandet av kapitalism. De som opponerar sig mot strejken står de facto på andra sidan av barrikaden. Det enda utbyte vi kan ha med dem är i form av förolämpningar, knytnävar och ruttna ägg. I ljuset av möjligheten av att strejken skulle kunna avbrytas genom omröstningar måste dessa i så fall avskaffas med alla till buds stående medel.

Del av avspärrningen

Omvärdering #7: En märklig uppfattning hemsöker rörelsen, tanken om att ockupationerna av universitetsbyggnaderna endast ska pågå under arbetstid. En sådan ockupation befriar inget utrymme. Det är en ockupation där brandmän och den administrativa personalen genom förevändningar om säkerhetsföreskrifter och skolledningens beslutanderätt fortsätter att omyndiggöra oss, och där universitetet fortsätter att vara ingenting annat än just ett universitet. När vi väl har tagit över utrymmet måste vi befolka det, befolka det med sådant som inte begär en tillbakagång till det normala. Vi måste lugnt förlika oss med det faktum att det inte kommer att finnas någon tillbakagång till det normala, och sedan befolka denna irreversibilitet.

Ockupanter på gatan

Omvärdering #8: Nationella koordineringsorgan återspeglar steriliteten i vissa klassiska föreställningar om politik. Det enda som facken och de oräkneliga vänstergrupperna har att erbjuda är uttalanden till livlösa generalförsamlingar som på förhand skrivits ihop av deras styrelser. I en atmosfär som närmar sig den av ännu en partikongress demonstrerar de nationella koordineringsorganen ingenting annat än ett maktspel mellan Organisationer i bästa sovjetstil. Vi föreslår istället ett parallellt koordinationsorgan enligt de principer som gymnasieelevernas rörelse utvecklade förra året, en öppen koordinering (consulta) som inte är något annat än ett tillfälligt forum för att finslipa en landsomfattande strategi.

Omvärdering #9: Vi är arvtagare till de ”sociala rörelsernas” misslyckanden och inte bara dem från de tre senaste åren (lärarnas, pensionärernas, säsongsarbetarnas, gymnasieelevernas), utan många fler som daterar sig ända tillbaka till åtminstone 1986. Dessa kamper har varit lektioner som vi lärt oss någonting av. För det första när det gäller inställningen till media. Genom att återge ett eko från rörelsen blir media en kraftfull del av den, som när de drar sig ur (vanligen samtidigt som fackföreningsbyråkratin) framkallar rörelsens död. Styrkan i en rörelse kommer från dess verksamma kraft, inte från vad som sägs om den och det skadeglada skvallret som uppstår kring det. Rörelsen måste försvara sig själv på alla upptänkliga sätt, och med den kraft som är nödvändig, från att fastna i medias grepp. Den måste utveckla sin egen röst.

Omvärdering #10: Ingen av de ”sociala rörelserna” de senaste åren har genom månader av ”kamp” uppnått så mycket som det som deltagarna i novemberupproret av egen kraft uppnådde genom tre veckors upplopp – nedskärningar av offentliga medel i de berörda områdena stoppades, finansiering till lokala åtgärdsprogram återinfördes. Allt detta utan att några krav ställdes. Att kräva medel för sin existens på de styrandes stympande villkor innebär bara att ge sin motståndare ytterligare en fördel. Inte ens för dem som faktiskt är ute efter att bli tillgodosedda genom att erbjudas specifika saker är det något smart tillvägagångssätt.

Kampen utanför grindarna

Omvärdering #11: Detta är slutet för de marscher och aktionsdagar som deklarerats av någon centralkommitté. Från och med nu är det bara okontrollerade demonstrationer och ockupationer som gäller. Strejkmötet i Rennes föredrar redan demonstrationer med ”intuitiva marschvägar” och vägrar att anpassa sig till några demonstrationsrutter som föreskrivits av polisen och deras nickedockor. Även demonstrationsvakterna har nu fått en ny roll och ett nytt namn: de är aktionsavdelningar som förbereder sig på att konfrontera polisen om det skulle behövas.

Omvärdering #12: Ingen har rätt att säga till oss att det vi gör skulle vara orättfärdigt. Vi behöver inte se oss själva som åskådare till kampen, än mindre skall vi se oss själva utifrån fiendens synvinkel. Legitimitet innehas av dem som tror på sina aktioner, dem som vet vad de gör och varför de gör det. Denna uppfattning av legitimitet är uppenbarligen motsatt statens, majoritetens och det representativas. Den underordnar sig inte samma logik, utan för fram sin egen. Om det politiska består i kampen om att ge legitimitet åt olika idéer om hur lycka ska uppnås, består vår uppgift från och med nu i att utforma medel för denna kamp utan några andra begränsningar än dem vi själva finner vara riktiga och lustfyllda.

Källa: Infoshop News

Frankrike: Nyheter i korthet

2006-03-24T18:43:00.000+01:00

Cyril Ferez rapporteras fortfarande ligga i koma.

De fem största fackföreningarna hade under fredagen ett möte med premiärministern Villepin angående CPE. Studentorganisationerna uttryckte sitt missnöje med att Villepin på så sätt försökte att splittra rörelsen och gå över huvudet på studenterna. Enligt Villepin blev resultatet av mötet "viktigt" men bara ett "första steg" på vägen mot en överenskommelse. Enligt CGT:s generalsekreterare Bernard Thibault var dock det enda man lyckades uppnå att Villepin lovade att ordna ett möte med de ungas och studerandes organisationer. Detta möte skulle ha ägt rum lördag eftermiddag, men student- och elevfacken UNEF, CE, UNL och FIDL avböjde inbjudan, precis som de vägrade att komma till ett möte med utbildningsministern igår, då de inte ville "behandlas som barn".

Det rapporteras om fortsatta ockupationer och blockader av gymnasieskolor i Lille och Pas de Calais-regionen. Lärarna på en skola i Villeneuve d'asqc startade i torsdags en strejk i protest mot att två tjänster avskaffats, vilket medfört att arbetsbelastningen ökat och att klasserna blivit större. Strejken verkar pågå under obegränsad tid och kravet är att de två tjänsterna återinförs.

Enligt myndigheterna var under fredagen 15 universitet blockerade och störningar förekom vid 42.

Ockupationen av EHESS universitetsbyggnader har utrymts av polisen, 72 arresterade.

I 28 av Frankrikes 71 stadstrafiksystem i provinserna har det varslats om strejk till på tisdag. Paris metro bedöms få sin kapacitet halverad.

Hundratusentals demonstrerade i torsdags mot CPE runt om i Frankrike

Siffrorna på antalet arresterade i samband med den landsomfattande aktionsdagen i torsdags har stigit till 630. 90 poliser ska ha skadats.

Det rapporteras om att ungdomsgäng vid torsdagens massdemonstration i Paris ska ha rånat demonstranter på mobiltelefoner, att olika gäng hamnat i bråk med varandra samt bråkat med andra demonstranter. Det verkar som att det sammanlagt var några hundra unga från förorterna som stod för detta.

Läget rapporterades på fredagen stabilt för den 21-årige demonstranten som skadades svårt i samband med torsdagens protester i Paris.

Källa: Libcom

Frankrike: Landsomfattande aktionsdag mot CPE

2006-03-24T01:24:00.000+01:00

Enligt organisatörerna deltog så många som 450 000 i torsdagens protester mot provanställningslagen CPE. Polisen uppger siffran 220 000. [Edit: Den siffra som spridits i den svenska nyhetsrapporteringen via TT-Reuters är 23 000 (sic!).] Våldsamma sammanstötningar rapporteras från Paris, Rennes, Marseille och flera andra städer, liksom i Paris förorter tidigare på morgonen.

Enligt myndigheterna har blockader förekommit vid 21 universitet och störningar vid 46 (alltså totalt 67 av 84 universitet berörda av protesterna jämfört med 59 under onsdagen). I Parisområdet berördes även 50 gymnasieskolor.

420 personer har arresterats under dagen, varav 141 i Paris. 60 ska ha skadats, varav 23 poliser. En 21-årig Paris-demonstrant rapporteras ligga på akuten med allvarliga skallskador.

I Seine-Saint-Denis började dagen med oroligheter utanför gymnasieskolorna Jacques-Brel (Courneuve) samt Olympe-de-Gouge (Noisy–le-Sec). Även i centrala Savigny-sur-Orge (Essonne) drabbade elever samman med polis vid två skolor. På ena sidan kastades stenar, på andra sköts tårgasgranater.

I Paris demonstrerade mellan 104 000 (polisens uppgifter) och 210 000 (organisatörernas uppgifter). Detta kan jämföras med förra torsdagens studentdemonstration som uppskattas ha haft mellan 33 000 och 120 000 deltagare.

I Marseille bemöttes en demonstration på mellan 10 000 och 50 000 deltagare med tårgas.

Rapporter om demonstrationer har även influtit från:

Toulouse (10 000-16 000)
Nantes (9 000-15 000)
Lille (7 500-12 000)
Bordeaux (7 000-20 000)
Rennes (6 000-12 000)
Grenoble (6 000-12 000)
Nancy (5 500-8 000)
Caen (5 300-8 000)
Clermont Ferrand (5 000-10 000)
Rouen (5 000-10 000) däribland en grupp energiarbetare som protesterade mot privatiseringen av France Gas
Orleans (4 000-5 500)
Perpignan (4 200-5 000) här kastade man ägg och frukt på stadshuset
Lyon (4000)
Pau (2 500-10 000)
Saint Brieuc (1 500)
Saint Malo (500)
Guingamp (300)

Flera blockader och ockupationer har också förekommit:

Tågstationen i Tours invaderades av ca 600 gymnasieungdomar.
200 demonstranter ockuperade en arbetsmarknadsmyndighet i Paris.
1300 skolelever och studenter rapporteras ha blockerat TGV-tåg i Quimper.
250-500 invaderade tågstationen d’Angoulême.
500 skolelever och studenter blockerade alla ingångarna till shoppingcentrat Géant i Lannion.
4 000 demonstranter blockerade vägar i Angers.
Vid halvsextiden på eftermiddagen rapporteras 2 000-3 000 demonstranter genomföra sittblockader mot två tåglinjer i Angers. Ca en timme senare rensar polisen stationen med våld, skjuter tårgas och gör arresteringar.

Sammanstötningarna med polisen i Rennes kom sig av att flera hundra demonstranter försökte ta sig till regeringspartiet UMP:s kontor. Konfrontationerna ägde rum på Boulevard de la Liberté och spred sig senare vidare in mot centrum. Demonstranterna tände eld på papperskorgar och kastade projektiler. CRS sköt tårgasgranater, gjorde chocker och arresterade flera.

Brinnande bilar i närheten av les Invalides, Paris

I Paris avslutades demonstrationen på Esplanade d’Invalides. I närområdet sattes flera bilar och butiker i brand av en grupp "casseurs" som agerade separat från demonstrationen enligt den franska statstelevisionen TV tf1. Våldsamma sammanstötningar mellan hundratals ungdomar och polis ägde rum på Boulevard d’Invalides. Sky News visade under kvällen ett inslag där kravallpoliser jagar demonstranter längs Seine. En av demonstranterna ser ut att falla ett tiotal meter ner vid sidan om Seine, men hittills har ingenting mer framkommit om detta.

Källa: Libcom

Frankrike: Proteströrelsens nya former

2006-03-23T23:07:00.000+01:00

Kampen mot osäkra anställningar förenar. Rörelsen mot provanställningslagen CPE började i form av studentockupationer men har på kort tid vuxit till att omfatta nästan hela Frankrikes unga befolkning. Samtidigt har den fått en allt mer oförsonlig karaktär.

Studenternas nationella koordinationsorgan träffas i olika städer varje gång och antalet delegater har dubblerats från 200 till 400. Man enas inte bara kring ett upphävande av CPE, utan vänder sig mot all lagstiftning som innebär osäkra anställningsformer. Dessutom kämpar man för en fullständig amnesti för de gripna i samband med förortsupproren i november (totalt 4770 personer, varav 60 % var barn till immigranter).

Genom att ockupera och blockera campus har man lyckats att mobilisera majoriteten av studenterna i strejker och stormöten som kunnat ta initiativ till vidare protestaktioner. Den huvudsakliga strategin har annars bestått i att försöka involvera fler i kampen för att sätta ytterligare tryck bakom kraven. Man har siktat in sig på att sprida upprorsgnistan till fler universitet men också knutit kontakter med gymnasieelever, fackföreningar och grupper av arbetare med osäkra anställningsförhållanden.

Och gymnasieeleverna har verkligen engagerat sig, både de teoretiska och de yrkesinriktade. Under måndagen stängdes 313 gymnasieskolor ner på grund av protesterna, en siffra som ökade till 814 under tisdagen. Det handlar om så många som 19-25 % av Frankrikes alla gymnasieskolor. Sedan i tisdags verkar dock myndigheterna ha lagt locket på och bestämt sig för att inte offentliggöra några fler aktuella siffror.

Inte heller de gatustrider som uppstod till följd av polisens massiva och provokativa besättande av Sorbonne för nästan två veckor sedan har uppvisat några tecken på att avta. Avspärrningen av skolan verkar istället ha fått en motsatt effekt. Konflikten har på intet sätt kunnat begränsas utan verkar tvärtom sedan dess ha blivit än mer oförsonlig och generaliserats i samhället. Massprotester kombinerade med upplopp har spridits som en underjordisk lavaflod som för varje dag strömmat upp på nya platser.

I helgen rapporterades det om sammanstötningar i Rennes, Tours, Lille och Nantes. I Paris utkämpade hundratals deltagare rörliga bataljer med polisen på Place de la Nation.

På måndagseftermiddagen var upp till 500 gymnasieelever inblandade i ett tre timmar långt upplopp i Parisförorten Drancy, Seine-Saint-Denis. Från i tisdags rapporteras liknande händelser från Courneuve, Raincy, Saint-Ouen, Lilas, Bobigny och Clichy-sous-Bois.

I onsdags uppstod kravaller i Noisy-le-Sec och Villepinte. I Blanc-Mesnil, också det i Seine-Saint-Denis i norra Paris, drabbade 200-300 elever samman med polisen efter att ha försökt stoppa undervisningen.

Upplopp rapporterades även från Korsika i samband med inrikesminister Nicolas Sarkozys besök på ön. Även i Paris var det under gårdagen återigen kravaller utanför Sorbonne.

Tårgasattack mot studenter och professorer i Nanterre

Regeringen har med hjälp av kravallpolisen CRS gått hårt åt protesterna redan från start. Samtidigt är våldslinjen långt ifrån riskfri. I samband med proteströrelsen 1986 misshandlades en ung man (Malik Oussekine) så grovt av polisen att han avled av en hjärtattack, vilket ledde till att regeringen tvingades avgå med bara några timmars varsel.

Källa: Libcom

Frankrike: Nya uppgifter om Cyril Ferez

2006-03-22T23:04:00.000+01:00

Nya foton har framkommit som visar hur den skadade postanställde fackföreningsaktivisten Cyril Ferez släpas runt av polisen ca 40-50 minuter innan han hittas medvetslös på Place de la Nation. Nu ligger han alltså i koma och svävar mellan liv och död.

Flera vittnar också om att de sett hur kravallpoliser (CRS) med batonger brutalt misshandlar en man som sannolikt är identisk med Cyril Ferez.

På bloggen Justice Pour Cyril Ferez finns bilder och filmer på händelserna. Även tidningen L'Express har en bildserie.

Fler nyheter i korthet:

Antalet universitet som berörs av protesterna verkar ha stigit något jämfört med de senaste dagarna. Enligt studentfacket UNEF rör det sig om 68 universitet, enligt nyhetsbyrån AFP 62 och enligt utbildningsdepartementet 59 (att jämföras med gårdagens 57).

800-1000 ungdomar blockerade idag på förmiddagen huvudvägarna i Poitiers.

Rörelsen mot CPE växer bland gymnasieelever i det sydvästra departementet Pyrénées-Atlantiques där tio nya skolor rapporteras påverkade av protesterna.

Frankrikes inrikesminister, Nicolas Sarkozy, föreslår att lagen om osäkra anställningsformer för unga antas på försök under en sexmånadersperiod.

5 fackföreningar vid kollektivtrafiken och 8 vid Air France har deklarerat att de deltar i arbetsnedläggelsen tisdagen den 28 mars.

En demonstration anordnas i Paris imorgon kl 14.00 av Coordination des Facs et Lycées d’Ile de France et de Paris. Samlingsplatsen är Place d'Italie i närheten av Sorbonne och planen är att under rusningstimmarna marschera till nationalförsamlingen, l'Assemblée Nationale.

Källa: Libcom

Frankrike: Dagens händelser i sammandrag

2006-03-21T22:53:00.000+01:00

Demonstranten Cyril Ferez ligger fortfarande i koma och svävar ”mellan liv och död”. Olika uppgifter har förekommit. Polisen hävdar att han hade alkohol i blodet. Igår kväll påstod de att han hade angripits av demonstranter. Detta framstår nu som en lögn då nyheterna visat bilder på hur tre kravallpoliser slår honom med batonger innan han faller till marken.

Premiärministern Dominique de Villepin har deklarerat att anställningslagen CPE varken kommer att dras tillbaka eller upphävas.

I morse röstade studenterna i Grenoble för att fortsätta blockaden mot universitetet med 4000 röster för och 1700 mot.

Enligt myndigheterna förekommer störningar i undervisningen vid 57 universitet och 15 är blockerade.

814 skolor är också påverkade av protesterna, varav 49 i Aix-Marseilles regionen, 25 i Paris och 19 i Nice. Enligt tidningen Le Figaro så växer rörelsen bland gymnasieelever mer och mer.

Två av de nio som igår greps på Korsika vid en demonstration mot CPE som övergick i kravaller har dömts till en månads fängelse.

Tusentals har återigen demonstrerat runt om i Frankrike (40 000 enligt polisens uppgifter). I Paris besköts en 5000-personers protestmarsch med tårgas när den avslutades i närheten av Sorbonne vid 17.30-tiden.

Den centrala tågstationen i Besancon har blockerats som ett led i protesterna.

Den ledande organisationen för föräldrar till gymnasieelever, FCPE, har utropat en skolstrejk som ska sammanfalla med generalstrejken tisdag 28 mars.

Rapporter från andra demonstrationer har influtit från Toulouse (4500-6000), Rennes (3000), Clermont-Ferrand (3-4000), Nancy (2000) och Dunkirk (1000). I Dunkirk var det en spontan demonstration av gymnasieelever som enligt nyheterna ledde till flera "incidenter med polisen". Till med i lilla Souillac in Lot med enbart 3500 invånare genomförde 200 gymnasieelever en sit-in-protest.

Källa: Libcom as usual

Frankrike: Generalstrejk utlyst

2006-03-21T18:12:00.000+01:00

Tisdagen 28 mars har av fackföreningar och studentorganisationer utlysts till en landsomfattande protestdag och generalstrejk såvida inte regeringen drar tillbaka CPE, lagen om osäkra anställningar för unga.

Samtidigt rapporteras den 39-årige postanställde fackföreningsaktivisten Cyril Ferez ligga i koma med svåra skallskador efter lördagens protester i Paris. Ferez blev trampad på av framryckande kravallpoliser på Place de la Nation i samband med att lördagens demonstration blev attackerad. Hans tillstånd uppges vara mycket allvarligt.

Cyril Ferez liggande på marken strax innan han blir översprungen av kravallpoliser

Enligt Cyril Ferez fackförening Sud-PTT skall polisen även ha vägrat honom första hjälpen. I söndagens Le Monde förnekade dessutom polisens presstalesman att någon skulle ha blivit allvarligt skadad.

Händelsen finns dokumenterad i ett filmklipp på denna sida.

Fler nyheter i korthet:

Torsdagen den 23 mars har av facket för gymnasielever, FIDL, utropats till en landsomfattande aktionsdag mot osäkra anställningsformer.

I måndagens utgåva av tidningen Libération presenterades en opinionsundersökning som visar att 80 % av Frankrikes unga 15- till 24-åringar är motståndare till CPE, lagen om osäkra anställningskontrakt. Undersökningen visar även att 71 % av Frankrikes befolkning ser protesterna mot CPE som en större samhällelig kris som kan komma att få stor omfattning under de kommande veckorna.

Le Monde rapporterar att Hollywood-stjärnan Sharon Stone uttalat sitt stöd för demonstrationerna mot anställningslagen CPE under en presskonferens för filmen Basic Instinct II. Hon deklarerade oväntat att ”folk har rätt att få veta varför de får sparken” samt att ”det är inte rätt att utnyttja de som befinner sig i en svag position på grund av arbetslöshet. Kanske är det för att jag tror på rättvisa som jag slåss för dessa självklara saker. Jag har fullständig förståelse för skälen till de här demonstrationerna”.

Frankrikes ledande organisation för föräldrar till skolelever, FCPE, har uttalat sitt motstånd mot CPE samt uppmanar föräldrar att delta i demonstrationerna för att slå vakt om en trygg framtid för sina barn. ”Bollen ligger nu hos regeringen” säger de.

300 studenter ockuperade skattekontoret i Caen under två timmar på måndagseftermiddagen som ett led i protesterna mot CPE och alla former av osäkra anställningsformer. Beslutet att ockupera offentliga platser hade tagits med en överväldigande majoritet genom handuppräckning under ett stormöte med 600 deltagare på Caens universitet.

Över 1000 elever från flera gymnasieskolor i nya zeeländska Auckland gick på måndagen ut i strejk i protest mot låga ungdomslöner, och kopplade samtidigt ihop sin protest med den senare tidens händelser i Frankrike. På initiativ av organisationen Radical Youth genomförde man en demonstration som slutade med en sittblockad i en större vägkorsning.

Flera hundra elever från Eugene Delacroix-gymnasiet i Parisförorten Drancy genomförde på måndagseftermiddagen en demonstration mot CPE som övergick i kravaller och sammandrabbningar med polisen. Tre fordon sattes i brand och en busskur slogs sönder under oroligheterna som enligt polisen varade i tre timmar och ledde till att en person arresterades. Drancy ligger i Seine-Saint-Denis-distriktet i nordvästra Paris där vågen av våldsamma förortsuppror startade i slutet av oktober.

Serge Faubert på tidningen France-Soir skriver att de protester som startade som en imitation av majrevolten -68 nu i själva verket ser ut att vara tusen gånger mer revolutionära. Då var allting möjligt men ingenting tillåtet trots full sysselsättning. Nu är allting tillåtet för de med pengar, men ingenting är möjligt för den stora majoriteten av befolkningen.

Källa: Libcom

Kärnvapenkrig mot Iran?

2006-03-20T00:58:00.000+01:00

“We have discovered the most terrible bomb in the history of the world... The target will be a purely military one... It seems to be the most terrible thing ever discovered, but it can be made the most useful.”

(President Harry S. Trumans dagbok, 25 juli 1945)

I de långt gångna krigsplanerna mot Iran under Förenta Staternas befäl ingår även användandet av kärnstridsspetsar.

I november 2005, sextio år efter de förödande bomberna mot Hiroshima och Nagasaki, genomför US Strategic Command en förberedelseövning modell större som går under namnet ”Global Lightning”. Övningen innebär simulerad krigföring mot en ”fiktiv fiende” och innefattar även bruket av kärnvapen.

”Global Lightning” leder till att man nu inträtt i en höggradig beredskap med global operationell kapacitet för att snabbt kunna iscensätta ett verkligt kärnvapenanfall mot en verklig fiende.

Den asiatiska pressen har rapporterat om att det kan röra sig om Nordkorea. Men tidpunkten för övningen signalerar snarare att det handlar om förberedelser för en eventuell attack mot Iran. För närvarande lobbar Washington bland annat inom FN:s säkerhetsråd för att legitimera sanktioner mot Iran och man planerar även att ta upp frågan på det kommande G8-mötet.

”Skurkstater”

Bush-adminstrationens nya kärnvapendoktrin innefattar specifika rekommendationer som tillåter ”förebyggande” kärnvapenanfall mot ”skurkstater” som ”innehar” eller har planer på att ”utveckla” massförstörelsevapen i någon odefinierad framtid.

I den av den amerikanska kongressen antagna 2002 Nuclear Posture Review fastslås inriktningen med ”förebyggande” användning av kärnstridsspetsar mot sådana ”skurkstater”, men även möjligtvis mot Kina och Ryssland. För att implementera detta beslut har en ny kommandoenhet bildats, Joint Functional Component Command Space and Global Strike, JFCCSGS.

Bush-administrationen har officiellt deklarerat Iran och Syrien som nästa anhalt på ”the road map to war” enligt den plan som successivt utarbetats sedan slutet av kalla kriget.

Att man vill angripa Iran bör inte komma som en överraskning. Det är ett geostrategiskt delmoment i striden om olja. Redan under Clintons presidentskap deklarerade US Central Command planer på att invadera ”skurkstaterna” Irak och Iran med det uttalade syftet att säkerställa Förenta Staternas och deras allierades oavbrutna tillgång till Gulfregionens oljetillgångar.

USA:s utrikesminister Condoleeza Rice säger att hotet från Iran inte bara kommer från deras kärnkraftsprogram utan även från deras stöd till den lika tacksamma som ofta åberopade fiendebild som hon benämner som ”politisk subversion”, ”terrorism” och ”våldsam islamisk extremism”. En fiendebild som inte är helt oanvändbar för de bakomliggande syftena då uppskattningsvis 80 % av världens olje- och gasfyndigheter finns i just muslimskt dominerade länder.

Enligt Rice fungerar Iran som en ”centralbank för terrorism”. Att Usama bin Laden och de islamistiska kretsarna kring honom i själva verket inte bara har finansierats utan även utrustats, utbildats och tränats av självaste CIA sedan dag ett, redan innan Afghanistankriget började 1979, är inte något som verkar ingå i den ekvationen. Om, eller isåfall när, dessa förbindelser helt har brutits eller om de inte alls erkänns i den officiella versionen förblir även det höljt i dunkel.

”Säkra” kärnvapen

Enligt ett beslut i den amerikanska senaten 2003 betraktas den nya generationen taktiska kärnvapen som ”säkra för civilbefolkningen”. Dessa så kallade ”minikärnvapen” (med ett energiinnehåll på upp till 5 kiloton) kan ha en explosiv kapacitet som en tredjedels Hiroshima-bomb. Ändå betraktas de som helt ofarliga för civila på grund av att explosionen sker under jord. På så sätt argumenterar man för att ”kollaterala skador” förhindras, det vill säga skador mot tredje person i form av till exempel radioaktivt nedfall.

Liksom Harry S. Truman hävdade att den första atombomben inte skulle drabba någon civilbefolkning, utan släppas på Hiroshima, ”en militärbas”, så hävdar Bush-administrationen idag att ”minikärnvapnen” inte utgör någon fara för ”den omgivande civilbefolkningen”. Men idag går man dessutom ytterligare ett steg längre och hävdar att ett kärnvapenanfall är en fråga om rent självförsvar.

I den nya definition man tillämpar finns det inte heller längre någon tydlig distinktion mellan konventionella vapen och kärnvapen. Kärnstridsspetsar klassificeras inte som tillhörande en speciell kategori, inte som någon sista utväg som endast presidenten förfogar över. Istället har de fullständigt integrerats i den konventionella krigsarsenalen på den operativa nivån. Den nya generationens kärnvapen uppfattas helt enkelt som ett av många verktyg som ingår i den militära ”verktygslådan” på fältet.

Global krigsplan

Den operationella implementeringen av den globala krigsplanen går under beteckningen CONCEPT PLAN (CONPLAN) 8022. Det är den övergripande paraplyplanen för de strategiska scenarion man förberett som även innefattar användandet av kärnvapen. CONPLAN särskiljer sig från andra militäroperationer också på så sätt att den inte inbegriper marktrupper.

Enligt Hans Kristensen från Nuclear Information Project riktar sig dessa förberedelser i första hand mot Iran och Nordkorea. Men det finns inget som säger att CONPLAN 8022 inte också skulle kunna aktiveras för mer begränsade scenarion när det gäller till exempel ryska och kinesiska mål.

Det är JFCCSGS som har i uppdrag att sätta CONPLAN 8022 i verket om det skulle bli aktuellt med ett anfall mot Iran. Ordern skulle då utgå från överbefälhavaren George W. Bush och via försvarsministern förmedlas vidare till JFCCSGS.

Enligt den tidigare vapeninspektören Scott Ritter har George W. Bush redan undertecknat ordern om ett flygangrepp mot Iran. Detta innebär inte att man tagit beslutet, men att man sedan i juni 2005 har en yttersta beredskap att sätta planen i verket.

Irans regering meddelade redan för ett år sedan att man kommer att besvara en eventuell attack med missiler mot Israeliskt territorium. Men dessa skulle även kunna riktas mot USA:s militära baser i Irak och Persiska viken och riskera att drastiskt eskalera konflikten.

För närvarande finns det tre distinkta krigsskådeplatser i den geostrategiska ”korridor” som löper från Mellanöstern till Centralasien: Palestina, Irak och Afghanistan. Luftattacker mot Iran skulle kunna medföra att krigstillståndet inte längre kan begränsas till dessa zoner. Risken är då överhängande för att krig bryter ut i full skala i hela regionen med oöverskådlig förödelse som följd. Stora delar av området kan isåfall komma att utsättas för radioaktiv strålning. Angreppsmålen kommer sannolikt inte heller att begränsas till Irans kärnkraftsanläggningar.

De militära aktörerna

I en eventuell attack mot Iran som inkluderar användandet av taktiska kärnvapen kommer förutom USA och deras allierades kommandoenheter vid Persiska viken i så fall även åtminstone Israel och NATO-landet Turkiet (med gränser både till Iran och Syrien) att medverka. Vid sidan av dessa huvudsakliga aktörer så är flera andra länder i regionen - samt från det forna Sovjetunionen - inblandade liksom Storbritannien, fastän detta officiellt förnekats.

Sedan slutet av 2004 har Israel byggt upp en USA-finansierad vapenarsenal för att användas i en planerad attack mot Iran. Upprustningen var så gott som fullbordad i juni 2005. USA:s leveranser har bland annat bestått av tusentals ”smarta” luftburna vapen. Häribland finns 500 ”bunkersprängande” bomber som kan utrustas med taktiska kärnstridsspetsar. Dessutom rapporterades det redan 2003 att Israels Dolphin-ubåtar försätts med kärnvapenbestyckade amerikanska Harpoon-missiler som riktas mot Iran.

Guided Bomb Unit-28 (GBU-28) som levererats från USA till Israel

Enligt en protokollförd överenskommelse förbinder sig NATO att inordnas i USA:s och Israels plan att bomba Iran eftersom det motiveras som en självförsvarshandling å Israels vägnar.

Användandet av kärnvapen från Israels och USA:s sida i en eventuell attack mot Iran kan alltså inte uteslutas. Speciellt med tanke på det faktum att taktiska kärnvapen numera klassificeras som en variant på konventionella bunkerförstörande bomber och även sanktionerats för konventionellt bruk av USA:s senat.

Ett militärt angrepp mot Iran utgör delvis även ett hot mot Kina och Ryssland då dessa länder har geopolitiska intressen kring Kaspiska havet samt bilaterala avtal med Iran. Dessutom kan de europeiska oljeintressena i Iran hotas. Det skulle i så fall kunna leda till motsättningar mellan USA och Europeiska stater, liksom mellan olika länder inom EU.

Atombomber i Västeuropa

Pentagons ”scenarion” i Mellanöstern inkluderar användandet av taktiska kärnvapen som den ”bunkerförstörande” bomben B61-11. Detta är en termonukleär bomb, en så kallad Nuclear Earth Penetrator, NEP.

NEP spelar i en helt annan division än ”minikärnvapnen”. NEP kan nämligen laddas med ett energiinehåll på upp till 1000 kiloton, vilket är 70 gånger så mycket som en Hiroshima-bomb - alltså i hög grad ett massförstörelsevapen. Men varken kärnvapen, biologiska eller kemiska vapen klassificeras vanligen som massförstörelsevapen så länge det är USA, Israel eller någon av deras koalitionspartners som kontrollerar dem.

B61-11 NEP termonukleär bomb

Flera länder i Västeuropa som officiellt inte betraktas som ”kärnvapennationer” innehar dessa taktiska kärnvapen som levererats från Washington. 480 termonukleära B61-bomber har stationerats i NATO-länderna Belgien, Tyskland, Italien, Nederländerna, Turkiet och Storbritannien. Dessa är först och främst ämnade för Mellersta Östern – Syrien och Iran – men kan även sättas in mot eventuella mål i Ryssland (enligt National Resources Defense Council, Nuclear Weapons in Europe, February 2005).

Israel, Turkiet och de västeuropeiska staterna verkar inte tycka att det föreligger någon risk för dubbelmoral att själva bunkra kärnvapen samtidigt som man anklagar Iran för deras kärnvapenprogram, fastän ännu inga bevis kunnat uppdagas om att detta verkligen syftar till vapenproduktion.

Chefen för IAEA, Mohamed el-Baradei, har gång på gång upprepat att hans inspektörer inte har funnit någonting som stödjer dessa påståenden. Det finns alltså fortfarande inget som tyder på att Iran bryter med villkoren i ickespridningsavtalet (vilket däremot är fallet med Västs speciellt betrodda partners Indien och Pakistan) och inte bara anrika uran för fredliga ändamål.

Att Iran skulle utgöra ett nukleärt hot verkar utifrån den information vi har idag därför föga sannolikt. Däremot framstår ett nära förestående USA-lett kärnvapenanfall inte som någon omöjlighet.

Ett ”andra” 11 september

Vicepresident Dick Cheney skall ha utarbetat en plan för en storskalig flygattack mot 450 strategiska mål i Iran. Denna plan skall sättas i verket under förevändning av ett ”andra” elfte september, en tänkt terroristattack på amerikansk mark som ännu inte ägt rum. Många av de iranska målen ligger djupt under marken och är därför inte åtkomliga med andra vapen än atombomber.

Poängen med Cheneys plan är att om ett ”andra” 11 september äger rum så måste Iran ligga bakom det. En egentlig undersökning behöver i sådana fall inte genomföras innan det militära svaret ges, precis som vid krigsinsatserna mot Afghanistan och Irak efter 11 september-attentaten. Dessa bombningar och invasioner var likaledes planerade långt i förväg och kunde därför omedelbart sättas i verket.

Vapnet är laddat och siktet är inställt. Det enda man väntar på är en tillräckligt kataklysmisk förevändning som kan motivera angreppet. En förutsättningslös granskning av terroristattentaten blir med ett sådant förfaringssätt föga meningsfull och riskerar dessutom att peka på helt andra samband än dem man själva bestämt sig för på förhand. Dessutom kan den militära ledningen lockas till att inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra en förestående katastrof, eftersom det ju just är en sådan man behöver för att sätta sina egna krigsplaner i verket, precis som i fallet Pearl Harbor.

Flera av de iranska mål som utpekas i Cheneys plan är alltså misstänkta anläggningar för utveckling av kärnvapen. Dock verkar Pentagon inte oroa sig för spridandet av radioaktiv strålning i Iran. Men så har man inte heller några planer på att uppehålla sig där för att genomföra någon kostsam ockupation. Den del av Iran man är intresserad av är sannolikt bara den remsa som utgör gränstrakten till Irak, Khuzestan, där 90 % av landets olja finns.

En omständighet som ytterligare aktualiserar risken för ett nära förestående kärnvapenanfall är Irans planer på att denna månad flytta sin petrodollar till en eurobaserad börs. Det var precis denna åtgärd Saddam Hussein hotade med strax innan USA gick in i Irak.

Vad landar då allt detta i? Det ser ut som att världen står och vacklar på tröskeln till något som i värsta fall kan utvecklas till ett nytt världskrig, ett kärnvapenkrig. Samtidigt är den massmediala slöjan kanske mer kvävande än någonsin. Med kort eller inget varsel kan denna kombination visa sig få oöverskådliga konsekvenser.

En mycket illustrativ karta över USA-alliansens geostrategiska intressen och militära inringning av Iran finns på Centre for Research on Globalizations webbplats Global Research. Där återfinns även flera texter på temat av ekonomiprofessorn vid University of Ottawa, Michel Chossudovsky, som ligger till grund för denna artikel.

Frankrike: Största protestdagen hittills

2006-03-19T18:34:00.000+01:00

Protesterna mot jobblagarna CPE och CNE fortsätter att växa. Uppskattningsvis 1,5 miljoner deltog i 160 demonstrationer runt om i Frankrike under lördagen. I Paris kan det ha varit så många som en halv miljon demonstranter som fyllde gatorna.

Paris-demonstrationen slutade vid det stora torget Place de la Nation. Där tog en omfattande batalj vid mellan grupper av ungdomar och kravallpolis. Upploppsscenerna sveptes in i tårgasdimmor och varade hela natten. Även vid Place de la Sorbonne kom det till sammanstötningar mellan polis och demonstranter.

Gatustrider rapporteras även från Rennes där polisen sköt gummikulor mot demonstranter, samt i Lille och Tours.

Andra nyheter i korthet:

67 av Frankrikes 84 universitet uppges nu vara ockuperade.
Italienska studenter ska ha tagit sig till Paris för att ansluta sig till protesterna.
Strejken vid Sorbonne kommer att fortsätta. Lärarna har kungjort att de inte kommer bestraffa studenter som deltagit i strejken.
Enligt en opinionsundersökning genomförd av tidningen L'Express stöder 69 % av fransmännen demonstrationerna.
Fackföreningarna har börjat diskutera möjligheten av en landsomfattande generalstrejk kommande vecka om regeringen inte drar tillbaka CPE-lagen.

Källa: Libcom

Upproret i Frankrike växer

2006-03-17T15:43:00.000+01:00

Den 16:e januari tillkännager Frankrikes premiärminister Dominique de Villepin den nya jobblagen CPE ”Contrat Premiere Embauche” som innebär en liberalisering av arbetsrättslagarna. Personer mellan 18 och 26 år ska kunna anställas i tvåårsperioder utan att omfattas av något anställningsskydd. Detta innebär att de kan sparkas utan något som helst varsel eller motivering.

Förebilden till CPE är CNE ”Contrat Nouvelle Embauche”, en liknande lag som infördes i fjol som gäller personer anställda i företag med färre än 20 anställda. CPE begränsas dock inte till mindre företag utan berör arbetsförhållanden för unga över huvud taget. Dessutom innebär CPE att det blir så gott som omöjligt för unga att teckna hyreskontrakt. Hyresvärdarna i storstadsregionerna kräver nämligen så gott som alltid kontrakt på fast anställning.

En proteströrelse mot CPE rullade igång den 30 januari. Den 7 februari tar mellan 200 000 och 400 000 ungdomar och fackföreningsaktivister till gatan i 187 demonstrationer runt om i hela Frankrike. Den 7 mars utropas till ny aktionsdag.

Från och med början av februari sprider sig gräsrotsinitiativ bland studenterna som börjar ockupera campus, strejka och blockera universitetsbyggnader. Den 7 mars har ockupationsrörelsen spridit sig och omfattar ungefär hälften av Frankrikes alla universitet.

Den 7 mars demonstrerar upp till en miljon studenter och unga arbetare runt om i hela landet. Regeringen trumfar dock igenom den nya lagen under en nattlig session mellan den 8 och 9 mars. Genom att hänvisa till en specialparagraf i den franska konstitutionen undviker man någon föregående diskussion.

Sedan dess har ockupationerna fortsatt. Sporadiska aktioner, blockader och protester förekommer konstant i alla delar av landet. För första gången sedan 1968 har också Sorbonne ockuperats, om än symboliskt. 1000 kravallpoliser sattes in för att upplösa ockupationen med batongslag och tårgas.

Men protesterna har inte avtagit. Tvärtom verkar de snarare mer och mer fått karaktären och omfattningen av ett massuppror. Man kan inte utesluta att många av de protesterande unga inspirerats av de intifada-liknande förortsupproren som hemsökte Frankrike i november.

Igår tog sig återigen minst 250 000 studenter ut på gatorna för fortsatta protester. 70 % av universiteten är nu berörda av ockupationer och protester. Även många vanliga skolor ockuperas. Vägar och järnvägsspår har blockerats vid flera tillfällen och stadshuset i Rennes har ockuperats.

Häftiga kravaller bröt igår kväll ut i centrala Paris, vid Sevres och i närheten av Sorbonne. Hjälmförsedda fascister beväpnade med järnrör skall ha släppts igenom poliskedjor för att attackera fredligt protesterande studenter. Den paramilitära kravallpolisen CRS angrep demonstranter från flera håll och sköt tårgas och gummikulor. Även vattenkanoner användes för att skingra folkmassorna som skanderade ”CRS = SS” och bemötte poliserna med stenar och molotovcocktails. Under hela kvällen byggdes barrikader. Butiksfönster krossades och bilar stacks i brand. 300 personer arresterades i samband med gatustriderna, däribland flera fackföreningsmedlemmar.

Enligt en opinionsundersökning genomförd av företaget CSA är nu 68 % av fransmännen för att avskaffa CPE, det vill säga 15 % fler än i den undersökning som genomfördes 8 mars.

Källor: Libcom och Indymedia

Ihålig antisemitism-rapport

2006-03-16T14:32:00.000+01:00

Forum för levande historia och Brå (Brottsförebyggande rådet) publicerade den 14 mars en undersökning om svenskarnas påstådda antisemitism, Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige.

Rapporten presenterades av Heléne Lööw och Henrik Bachner på DN:s ledarsida. Undersökningens resultat har sedan genom TT kommit att pumpas ut i massmedia under rubriken "Många svenskar negativa till judar" där bland annat statsministern beretts plats att förfasa sig.

Men kritiken mot attitydundersökningens utförande och slutsatser har inte låtit inte vänta på sig.

- [E]tt skolexempel på hur man med språkliga glidningar och tvetydigheter kan förvränga det som man objektivt påstår sig kartlägga.

Åsa Linderborg i Aftonbladet

- Egentligen en helt meningslös studie. Det går inte att spegla en opinion på detta sätt genom att låta ett antal personer besvara generella frågor. Allt beror på hur de formuleras och ställs och i slutändan handlar det om att som man frågar får man svar.

Mikael Gilljam i Svenska Dagbladet

- Det är typiskt att politikerna inte är intresserade av sanningen utan av vad som är användbart. Den här undersökningen presenterar nyheter som passar in i Göran Perssons världsbild. Det är ett typiskt mönster.

Peter Esaiasson i Dagens Nyheter

- De bägge undertecknarna av debattartikeln i DN igår borde enligt mitt sätt att se saken vara diskvalificerade för detta eftersom de redan innan undersökningen redovisats deltagit i en allmän debatt och uppenbarligen gjort uttalanden med olika sorters falsarier och påhittade ”fakta” som grund. Deras trovärdighet blir därmed lika med noll.
Resultatet är därför att betrakta som en partsinlaga.

Jinges Web- och Fotoblogg

- Problemet är dock att de illasinnade tankarna finns på Bachners agenda och den är inte de svarande betrodda att ta del av när de svarar på frågan. Dom får då istället vänta på utvärderingen och då kommer Bachners dom om vad godkännande av påståendet ovan egentligen implicit betyder.

Bulten i Bo

- Det man nu kan undra är om inte Henrik Bachner och Helene Lööw borde frikopplas helt från den opinionsbildande verksamhet de bedriver under täckmantel av seriös forskning. Det berör i vart fall mig illa att dessa ska beredas utrymme på olika debattsidor och där stödja sina uttalanden på forskningsfusk. För något annat än fusk kan man inte kalla det när man medvetet ställer ledande frågor och presenterar svaren som ”vetenskapliga forskningsrön”.

Jinges Web- och Fotoblogg