Frankrike: Ännu en landsomfattande strejkdag

[Senast uppdaterad kl 02.25]

Även denna tisdag har stora delar av Frankrike lamslagits av omfattande strejker. Uppslutningen till dagens demonstrationer överträffade ännu en gång sig själv med så många som 3 miljoner på gatorna.


Enligt myndigheterna berörde strejken 20 % av den offentliga sektorn, inte minst tåg-, tunnelbane- och flygtrafiken samt posten. Samtidigt visar en ny opinionsmätning att 45 % av fransmännen nu anser att premiärminister Villepin bör avgå.

Siffror från dagens demonstrationer (siffrorna från förra tisdagen inom parentes):

Angers: 15 000 - 17 000 (4 000 - 20 000)
Bar-le-Duc: 500 – 900
Bayonne: 8 000 - 13 000 (6 500 - 11 000)
Bordeaux: 45 000 - 120 000 (31 000 - 100 000)
Brest: 13 000 - 30 000 (16 000 - 27 000)

Caen: 17 000 - 40 000 (18 000 - 30 000)
Cherbourg: 9 000 - 12 000 (7 000 - 10 000)
Clermont Ferrand: 13 500 - 50 000 (15 000 - 50 000)
Dijon: 12 000 - 15 000 (10 000 - 12 000)
Epinal: 3 500 - 6 000
Foix: 4 000 - 8 000
Grenoble: 28 000 - 60 000 (26 000 - 60 000)
Lannion: 7 000 - 8 000 (7 000)
Le Havre: 10 000 - 25 000 (11 000 - 25 000)
Le Mans: 10 000 - 35 000 (10 000 - 30 000)
Lille: 16 000 - 45 000 (25 000 - 80 000)
Limoges: 10 500 - 31 000 (11 500 - 35 000)
Lorient: 11 500 - 28 000 (10 000 - 25 000)
Lyon: 15 000 - 45 000 (17 000 - 40 000)
Marseille: 35 000 - 250 000 (28 000 - 250 000)
Metz: 8 000 (10 000 - 20 000)
Montpellier: 21 000 - 45 000 (23 000 - 45 000)
Nancy: 26 000 - 52 000 (23 000 - 45 000)
Nantes: 52 000 - 75 000 (42 000 - 70 000)
Nice: 9 500 - 25 000
Orléans: 8 000 - 20 000 (7 000 - 12 000)
Paris: 700 000 (700 000)
Pau: 13 500 - 40 000 (19 500 - 35 000)
Perpignan: 8 000 - 20 000 (10 000 - 18 000)
Poitiers: 8 000 - 25 000 (10 000 - 25 000)
Quimper: 8 000 - 20 000
Reims: 5 000 - 16 000 (6 000 - 13 000)
Rennes: 21 000 - 50 000 (30 000 - 50 000)
Roanne: 10 000 - 30 000 (9 000 - 20 000)
Rouen: 15 000 - 40 000 (18 000 - 40 000)
Saint Brieuc: 11 400 - 30 000 (12 000 - 30 000)
Saint Denis in Reunion: 2 000 - 6 000 (2 000 - 4 000)
Saint Pierre in Reunion: 2 500 - 6 000
Saint-Lo: 1 600 - 2 700 (3 500)
Strasbourg: 7 000 - 20 000 (8 500 - 15 000)
Toulouse: 35 000 - 90 000 (36 000 - 80 000)
Tours: 10 000 - 20 000 (10 000 - 15 000)
Vannes: 5 800 - 11 000 (5 000 - 12 000)
Verdun: 700 - 900

En översiktlig karta över demonstrationernas omfattning finns på tidningen Le Monde.


Annat från dagens protester:

• Det rapporteras om sammanstötningar i Paris, Grenoble, Lille, Nantes, Angers, St Brieuc and Lorient. I Angers har upp till så många som tusen unga utkämpat rörliga gatustrider med kravallpolis (CRS).
  

• Vägblockader har genomförts i Rennes, Laval och Saint Brieuc. I Saint Brieuc, där flera hundra skolelever blockerade vägar, utväxlades stenar mot polisens tårgasgranater. De protesterande ungdomarna tog sig sedan vidare till tågstationen.
  

• Tågstationen har ockuperats i Dijon och i Lorient. I Lorient bemöttes de 300 ockupanterna med tårgas.
  

• I den lilla staden Belley demonstrerade 1000 personer, varav 250 studenter. Demonstrationen blockerade en rondell för att sedan gå vidare till stadshuset som ockuperades av studenterna.
  

• I Rennes har kravallpolis angripit demonstranter som försökt att ta sig till regeringspartiet UMP:s lokala kontor.
  
  
  Ungdomar satte eld på barrikader i Rennes

Källa: Libcom

Chirac godkänner CPE - ny storstrejk på tisdag

President Jacques Chirac höll på fredag kväll ett nio minuter långt tal till nationen där han deklarerade att han kommer att godkänna CPE, men med två modifikationer. Dels ska provperioden sänkas från två år till ett och dels måste arbetsgivaren lämna en motivering om en CPE-anställd ska avskedas.

Som ett omedelbart svar på presidentens kontroversiella beslut insisterade fackföreningarna på en ny strejk- och protestdag tisdagen den 4 april.

Samtidigt samlades hundratals unga demonstranter spontant vid Place de la Bastille. De blockerade trafiken och ropade ”Fängsla Chirac, avgå Villepin!”. Folksamlingen fortsatte förbi Louvren, Place de la Concorde osv och antalet deltagare växte under vägen till uppåt så många som 10 000, men demonstrationen hindrades av kravallpolis (CRS) innan den nådde fram till inrikesministeriet där Chirac och Villepin har sina kontor.

Spontan folksamling vid Place de la Bastille

Andra nyheter om utvecklingen sedan i tisdags:

• Enligt en ny undersökning som publicerades i onsdags av opinionsmätningsinstitutet CSA har motståndet mot CPE vuxit ytterligare. 83 % av fransmännen är nu för att lagen ska dras tillbaka.

• Under veckan har studenterna och de protesterande diversifierat sina kampmetoder. Framförallt har skolockupationerna kompletterats med en stor mängd blockader av vägar, rondeller och tågstationer.

Fredagens blockad av Gare du Lyon i Paris

Källa: Libcom

"Det här är bara början" - Demonstration i Stockholm

På tisdagskvällen genomfördes en demonstration i Stockholm till stöd för de franska protesterna. 500 deltagare samlades bakom parollen "Det här är bara början" .

Demonstrationen var också en protest mot Centerpartiets lagförslag som är identiskt med det franska CPE, Contrat Première Embauche. Det vill säga en lag som innebär att anställningsskyddet för unga under 26 år slopas. Ungdomsarbetslösheten används på så sätt som en förevändning för att göra anställningarna osäkra för alla unga. Under två års tid ska man kunna sägas upp med omedelbar verkan och utan motivering.

Demonstrationen anordnades av Förenade Arbetare, en del av den internationella arbetarrörelsen och Osynliga partiet ( ). Man samlades på Sergels torg för att gå till den franska ambassaden. Samlingen på Sergels Torg inleddes med musik. Ett tal hölls av Petter från SFP, Stockholms Förenade Pendlare.

- Vi är under angrepp, borgerligheten har tagit av sig masken och säger rakt ut att det inte räcker med de största bolagsvinsterna på överskådlig tid, eller att de rikaste 10 % är rikare än någonsin förr. De säger att vi ska få det ännu jävligare. De tror att de ska komma undan med det. De tror att det ska bli enkelt.

Osynliga partiets logga

Efter det begav sig demonstrationen mot den franska ambassaden och skanderade slagorden "På gatorna i Frankrike, det här är bara början. På gatorna i Sverige, det här är bara början" och "Petar ni på LAS, går Stureplan i kras". På en banderoll stod ”Osäkrade arbetare i rörelse”, på en annan ”Soyons cruel”.

Ett tjugotal meter från Frankrikes ambassad stormade polis till häst fram och demonstrationen fick tvärstanna. Ett stöduttalande till de franska och engelska strejkerna hölls av Magnus från Stockholms LS av SAC, Syndikalisterna. Han uppmanade till motstånd och organisering för arbetarnas intressen, till skillnad från politikernas och kapitalägarnas i form av hur det ska underlättas för företagen.

Men demonstrationen upplöstes nu inte som planerat, utan gick spontant vidare till Gamla Stan och Centerpartiets lokaler där rutorna krossades innan demonstrationen avslutades och upplöstes vid Södermalms torg. Även bankfönster och fönster på riksdagshuset ska ha slagits sönder under vägen.

På Indymedia finns filmen Frankrike kommer till Sverige samt tre kortare filmklipp: Film 1, Film 2, Film 3.

Även i Köpenhamn samlades under tisdagen 200 personer utanför den franska ambassaden för att visa sitt stöd till protesterna. Under natten till tisdagen genomfördes dessutom en solidaritetsaktion i Göteborg. Slagord sprayades på det franska konsulatet och Centerpartiets kontor, där även fönsterrutor krossades.

Frankrike: Sammandrabbningar och blockader

• En polis ska enligt den franska statstelevisionen tf1 ha skadats allvarligt av en kastad flaska vid demonstrationen i Paris.
  

• Polisen har utrymt Place du Capitole i Toulouse, nio arresterade.

• Demonstranter har drabbat samman med kravallpolis i Paris, Toulouse, Lille, Grenoble, Brest, Vannes och Rennes. I Paris har det under dagen gripits hundratals personer.
  

• Oroligheter på Place de la Republique i Paris. Civilklädda poliserpatruller har gripit demonstranter och kravallpoliser gjort chocker. Vi 18-tiden var torget i det närmaste tomt på folk och regnet öste ner. Vissa mindre sammandrabbningar skedde dock fortfarande då några tusen demonstranter dröjde sig kvar och kretsade kring torget.
  

• 27 personer har arresterats vid en demonstration i Parisförorten Val de Marne.

• Le Figaro rapporterar om sammanstötningar i Rouen.

• Strejkvakter har setts jaga bort ett gäng som försökte råna deltagare i Parisdemonstrationen när den kom fram till Place de la Republique.
  

• Strax innan kl 14 inkom de första rapporterna om oroligheter i Paris. Ett hundratal "casseurs" har tagit sig in på en stormarknad i 13:e arrondissemanget. Kravaller har förekommit i Savigny sur Orge i L’Essonne i södra Paris, rapporterar Le Figaro.
  

• I slutet av demonstrationen i Grenoble rapporteras det om konfrontationer med polis.
  

• Hundratals demonstranter blockerar infarten till Mont-Saint-Michel i Brittany.
  

• Tågstationen i Rennes har intagits av demonstranter. Ett hundratal protesterande hindrar tre tåg från att avgå.
  

Källa: Libcom

Frankrike: Största demonstrationerna hittills

Dagens demonstrationer är de hittills största under de tio veckor som protesterna mot CPE (lagen om osäkra anställningar) har pågått. De siffror på antalet demonstranter som har rapporterats (med bl a 700 000 på gatorna i Paris) landar enligt fackföreningarna på så många som 2 680 000.

Le Monde har publicerat en karta som ger en bra överblick över demonstrationernas omfattning och utveckling över tid.

Parollerna i Bordeaux kanske kan ses som representativa för dagens massprotester: "Retraite du CPE" (Dra tillbaka CPE) samt "Chirac, Villepin, Sarkozy – votre period de essaie est finie" (Chirac, Villepin, Sarkozy – er provanställning är slut).

Foton från dagens demonstrationer: Libération, Libérations fotoblogg, Libcom, BBC

Hittills rapporterade siffror på antalet demonstranter

Alençon: 3 000 - 5 000
Anger: 4 000 - 20 000
Argentan: 1 000
Avranches: 600 (av 9 000 invånare)
Bayonne: 6 500 - 11 000
Blois: 4 000 - 6 000
Bordeaux: 31 000 - 100 000
Boulogne-sur-Mer: 5 000 - 7 500
Brest: 16 000 - 27 000
Caen: 18 000 - 30 000
Calais: 1 650 - 6 000
Cherbourg: 7 000 - 10 000
Cholet: 4 000
Clermont-Ferrand: 15 000 - 50 000
Coutances: 1 500
Dijon: 10 000 - 12 000
Granville: 500
Grenoble: 26 000 - 60 000
Lannion: 7 000
La Roche-sur-yon: 8 000
Laval: 6 000
Le Havre: 11 000 - 25 000
Le Mans: 10 000 - 30 000
Le Puy: 10 000 - 15 000
Lille: 25 000 - 80 000
Limoges: 11 500 - 35 000
Lorient: 10 000 - 25 000
Lyon: 17 000 - 40 000
Marseille: 28 000 - 250 000
Metz: 10 000 - 20 000
Millau: 300 - 500
Mont de Marsan: 10 000
Montpellier: 23 000 - 45 000
Morlaix: 5 000
Nancy: 23 000 - 45 000
Nantes: 42 000 - 70 000
Orléans: 7 000 - 12 000
Paris: 700 000
Pau: 19 500 - 35 000
Perpignan: 10 000 - 18 000
Poitiers: 10 000 - 25 000
Reims: 6 000 - 13 000
Rennes: 30 000 - 50 000
Roanne: 9 000 - 20 000
Rouen: 18 000 - 40 000
Saint Brieuc: 12 000 - 30 000
Saint-Denis in Reunion: 2 000 - 4 000
Saint Etienne: 9 000 - 30 000
Saint Nazaire: 15 000+
Saint-Lo: 3 500
Strasbourg: 8 500 - 15 000
Tarbes: 8 000 - 16 000
Toulouse: 36 000 - 80 000
Tours: 10 000 - 15 000
Troyes: 2 800 - 2 900
Vannes: 5 000 - 12 000

Något om storstrejkens omfattning

• Eiffeltornet stängdes och tidningen Le Monde kom idag inte ut i någon pappersutgåva.
  

• 13 % av arbetarna på GDF (Gas de France) strejkar och 12 % på EDF (Electricite de France).

• Endast hälften av bussarna i Bordeaux är i trafik. Detsamma gäller Lyon. Endast en buss av fem rullar i Clermont Ferrand.

• Åtta av nio av Air Frances flygavgångar mellan Toulouse och Paris är inställda. Stora förseningar vid flygplatserna Orly och Roissy med 150 flighter inställda.

• Hälften av TGV:s reguljära tågavgångar är inställda. Endast vart tredje tåg rullar i Provence-Alpes-Côte d’Azur-provinsen. Bara ett TGV-tåg av tre går mellan Rennes och Lyon eller Marseilles och ett av fyra mellan Rennes och Lille. Hälften av alla TGV-avgångar mellan Paris och Rennes är inställda. Endast ett av fyra tåg går mellan Paris och Brest och ett av tre mellan Paris och Quimper.

• Shower har ställts in vid Chaillots Nationalteater och vid Parisoperan.

• 28 % av SNCF:s järnvägsanställda strejkar, liksom 43 % av lärarna.
  

Källa: Libcom

Frankrike: Nyheter inför dagens storstrejk

• Omkring 1000 av Frankrikes 4300 gymnasieskolor är nu berörda av protesterna enligt elevfacket FIDL. Studentfacket UNEF meddelar i sin tur att ”störningar” förekommer på 69 av 84 universitet. Med ”störningar” menas fullständiga ockupationer av campus, blockader, strejker, delvisa ockupationer eller att campus stängts med hänvisning till säkerhetsskäl, som vid Sorbonne i Paris.

Detalj från en blockerad skola

• Under en elevdemonstration igår vid Paul-Eluard-gymnasiet i Saint Denis satte ett hundratal elever eld på två bilar och slog sönder många fler. Saint-Denis ligger i nordvästra Paris där förortsupproren startade i slutet av oktober.

• Ett av många exempel på gymnasieelevernas kampformer är den blockad av en bro som 300 gymnasieelever igår eftermiddag genomförde i den medeltida staden Hennebont med 13 000 invånare.

• Studentorganisationerna planerar blockader av tågstationer och huvudvägar på torsdag. Delegatmötet i söndags ställde krav på regeringens avgång och deklarerade en generalstrejk den 4 april.

• Den franska dagspressen talar om denna vecka som ”ödesdiger” (Le Figaro), en ”högrisk-vecka för Villepin” (La Tribune, finanstidning), veckan då ”allt kan förändras” (Le Parisien) och talar om att storstrejken och massprotesterna idag markerar en ”svart tisdag” (Les Echos, finanstidning).

Källa: Libcom

Kommuniké #4 från Sorbonnes ockupationskommitté i exil

Måndag 20 mars 2006

Sorbonnes universitet med dess air av tidlöshet. Fullt av oförverkligad historia. Ett igenfruset träsk genomkorsat av marmorkorridorer. ”Där det inte finns någon sol måste det nya växa fram under isen.” Så för tio dagar sedan började isen att smälta, denna enda kväll av alla under flera århundraden. Ett flammande bål av bord och slutuppsatser: en flamma högre än varje människa i hjärtat av allt det inrutade, mitt i det ceremoniellas ramar. Inget mer mumlande i föreläsningssalar eller korridorer, inga fler diskurser. Bara sammankomster för att finna en struktur. Det börjar. Projektiler, skrik, brandsläckare, stolar och stegar mot poliserna. Ett monster vaknar till liv.

Sorbonne ockuperat

Myndigheterna är imbecilla. De rusar runt. Genom att kasta ut oss tror de att de kan krossa den explosiva signal som uppstått här. Dårar. Dårar vars tänkande är lika trubbigt som ljudet av en dator mot hjälmen på en kravallpolis. Genom att tvinga ut oss i exil har de breddat vårt aktionsfält. De kommer att serveras en rättvis dessert för att ha tagit ifrån oss Sorbonne, gjort oss rotlösa. I denna stund när vi skriver detta tillhör Sorbonne inte längre studenterna. Det tillhör alla de som, med ord eller cocktails, har för avsikt att försvara det.

I exilen har vi begrundat läget för rörelsen.

Omvärdering #1: Vi slåss mot en lag som antagits av ett majoritetsbeslut framröstat av ett legitimt parlament. Vår blotta existens bevisar att den demokratiska majoritetsprincipen måste ifrågasättas. Den bevisar att myten om generalförsamlingens suveränitet kan användas på ett orättfärdigt sätt. Det är en del av vår kamp att så mycket som möjligt begränsa majoritetsröstandets tyranni. Allt det utrymme som ges till generalförsamlingarna paralyserar oss och tjänar endast som ett sätt att på papperet ge legitimitet åt ett gäng wannabe-byråkrater. Församlingarna neutraliserar alla initiativ genom en skådespelsmässig uppdelning mellan ord och handling. När väl beslutet har tagits om att vi ska strejka tills lagen dras tillbaka till förmån för lika möjligheter, bör generalförsamlingarna bli platser för ständigt pågående debatt, ett utrymme för att dela med sig av erfarenheter, idéer och begär. En plats där vi konstituerar vår styrka. Inte en scen för småaktiga maktkamper eller intrigerande för att försöka förhala beslutet.

1000 poliser stormar Sorbonne

Omvärdering #2: Fackföreningsbyråkraterna, även om de fortsätter med sina rutinmässiga manipulationer, är ändå inte ett lika allvarligt hinder för den verkliga rörelsen som den reflexmässiga pacifismen som sprids ibland oss. Under natten när Sorbonne utrymdes hade vissa av studenterna ingen aning om vad de gjorde där eller vad de skulle kunna göra, endast vad de borde göra. De irrade omkring helt uppfyllda av rädsla för friheten som erbjöds men som visade sig omöjlig att greppa eftersom den inte var önskad. En vecka senare, efter flera ockupationer och konfrontationer med polisen, har deras intalade oförmåga till slut övergått till en smak för direkt aktion utan skuldkänslor. Pacifismen avslöjade sig till sist för vad den aldrig upphört att vara: en godartad existentiell patologi.

Sorbonne avspärrat

Omvärdering #3: Kampen tillhör dem som kämpar, inte dem som vill kontrollera den.

Omvärdering #4: Den konstanta rörligheten, cirkulationen av allting, är en paradoxal förutsättning för det kapitalistiska maskineriet. Att avbryta denna funktion är en förutsättning för systemets kollaps. Genom blockaderna slåss vi för att totalt frysa den situation de vill påtvinga oss.

Omvärdering #5: Vi åberopar arvet från -68, det är riktigt, men det vi refererar till är inte vad som faktiskt skedde då enligt folksägen (det ockuperade Sorbonne, barrikaderna i Quarter Latin). Det vi refererar till är vad som inte skedde -68, det revolutionära utbrott som aldrig blev av. Genom att tilldela oss en roll från det förgångna önskar vissa att avskilja oss från den rådande situationen så att vi ska tappa den strategiska förståelsen för nuet. Genom att behandla -68 som en simpel studentrörelse vill de ogiltigförklara det fortfarande närvarande hotet från vad -68 skulle kunna komma att bli, en vild generalstrejk, ett utbrott av en människornas strejk.

Omvärdering #6: Idén om att varje dag i demokratiska former debattera med dem som är mot en fortsättning på strejken om dess ständiga förnyelse är absurd. Strejken har aldrig varit en demokratisk praktik utan ett politiskt fullbordat faktum, en omedelbar expropriering, ett maktförhållande. Ingen har någonsin röstat om införandet av kapitalism. De som opponerar sig mot strejken står de facto på andra sidan av barrikaden. Det enda utbyte vi kan ha med dem är i form av förolämpningar, knytnävar och ruttna ägg. I ljuset av möjligheten av att strejken skulle kunna avbrytas genom omröstningar måste dessa i så fall avskaffas med alla till buds stående medel.

Del av avspärrningen

Omvärdering #7: En märklig uppfattning hemsöker rörelsen, tanken om att ockupationerna av universitetsbyggnaderna endast ska pågå under arbetstid. En sådan ockupation befriar inget utrymme. Det är en ockupation där brandmän och den administrativa personalen genom förevändningar om säkerhetsföreskrifter och skolledningens beslutanderätt fortsätter att omyndiggöra oss, och där universitetet fortsätter att vara ingenting annat än just ett universitet. När vi väl har tagit över utrymmet måste vi befolka det, befolka det med sådant som inte begär en tillbakagång till det normala. Vi måste lugnt förlika oss med det faktum att det inte kommer att finnas någon tillbakagång till det normala, och sedan befolka denna irreversibilitet.

Ockupanter på gatan

Omvärdering #8: Nationella koordineringsorgan återspeglar steriliteten i vissa klassiska föreställningar om politik. Det enda som facken och de oräkneliga vänstergrupperna har att erbjuda är uttalanden till livlösa generalförsamlingar som på förhand skrivits ihop av deras styrelser. I en atmosfär som närmar sig den av ännu en partikongress demonstrerar de nationella koordineringsorganen ingenting annat än ett maktspel mellan Organisationer i bästa sovjetstil. Vi föreslår istället ett parallellt koordinationsorgan enligt de principer som gymnasieelevernas rörelse utvecklade förra året, en öppen koordinering (consulta) som inte är något annat än ett tillfälligt forum för att finslipa en landsomfattande strategi.

Omvärdering #9: Vi är arvtagare till de ”sociala rörelsernas” misslyckanden och inte bara dem från de tre senaste åren (lärarnas, pensionärernas, säsongsarbetarnas, gymnasieelevernas), utan många fler som daterar sig ända tillbaka till åtminstone 1986. Dessa kamper har varit lektioner som vi lärt oss någonting av. För det första när det gäller inställningen till media. Genom att återge ett eko från rörelsen blir media en kraftfull del av den, som när de drar sig ur (vanligen samtidigt som fackföreningsbyråkratin) framkallar rörelsens död. Styrkan i en rörelse kommer från dess verksamma kraft, inte från vad som sägs om den och det skadeglada skvallret som uppstår kring det. Rörelsen måste försvara sig själv på alla upptänkliga sätt, och med den kraft som är nödvändig, från att fastna i medias grepp. Den måste utveckla sin egen röst.

Omvärdering #10: Ingen av de ”sociala rörelserna” de senaste åren har genom månader av ”kamp” uppnått så mycket som det som deltagarna i novemberupproret av egen kraft uppnådde genom tre veckors upplopp – nedskärningar av offentliga medel i de berörda områdena stoppades, finansiering till lokala åtgärdsprogram återinfördes. Allt detta utan att några krav ställdes. Att kräva medel för sin existens på de styrandes stympande villkor innebär bara att ge sin motståndare ytterligare en fördel. Inte ens för dem som faktiskt är ute efter att bli tillgodosedda genom att erbjudas specifika saker är det något smart tillvägagångssätt.

Kampen utanför grindarna

Omvärdering #11: Detta är slutet för de marscher och aktionsdagar som deklarerats av någon centralkommitté. Från och med nu är det bara okontrollerade demonstrationer och ockupationer som gäller. Strejkmötet i Rennes föredrar redan demonstrationer med ”intuitiva marschvägar” och vägrar att anpassa sig till några demonstrationsrutter som föreskrivits av polisen och deras nickedockor. Även demonstrationsvakterna har nu fått en ny roll och ett nytt namn: de är aktionsavdelningar som förbereder sig på att konfrontera polisen om det skulle behövas.

Omvärdering #12: Ingen har rätt att säga till oss att det vi gör skulle vara orättfärdigt. Vi behöver inte se oss själva som åskådare till kampen, än mindre skall vi se oss själva utifrån fiendens synvinkel. Legitimitet innehas av dem som tror på sina aktioner, dem som vet vad de gör och varför de gör det. Denna uppfattning av legitimitet är uppenbarligen motsatt statens, majoritetens och det representativas. Den underordnar sig inte samma logik, utan för fram sin egen. Om det politiska består i kampen om att ge legitimitet åt olika idéer om hur lycka ska uppnås, består vår uppgift från och med nu i att utforma medel för denna kamp utan några andra begränsningar än dem vi själva finner vara riktiga och lustfyllda.

Källa: Infoshop News